Om magen

Så har det gått tolv hela veckor. Den "värsta" missfallsperioden är över och faktiskt så känns inte ens kramperna i magen lika ofta längre. Skönt. Illamåendet håller i sig dock. Tror inte det kommer försvinna. MEN jag är på bättre humör. Det går framåt. Mina vanliga kläder sitter fortfarande inte bra över magen. Hemskt obehagligt när inte ens tajtsen passar. MÅSTE köpa nya byxor snarast. För visst har magen fått sig en liten buktning, men det är det nog bara jag som ser, för jag vet att den inte varit där innan.

Andra besöket hos bm

Gick bra det med, trots att hon tömde mig på blod. Hon tog inte bara ett rör utan FLERA! Kärleken hade bestämt sig för att det var viktigt att han var med han också så han tittade och jag hörde hur blodet sipprade. ÄCKLIGT! Så pratade hon om ultraljudet som vi ska boka tid till om ca 7 veckor. Helt sjukt att vi faktiskt ska få se att det ligger någon i magen! Jag sa att illamående hade blivit bättre, men tydligen så kommer det tillbaka så fort jag säger det högt så nu har det spytts igen vid flera tillfällen. Jag ser det som ett tecken på att liten faktiskt finns kvar där inne. Måste tillägga att jag tycker att de här proverna lika gärna kunnat tas för två veckor sen då jag var där... Men men nu är det äntligen fredag och snart helg!

Och om man tänker dåtid?

och lyssnar på Lars så sköljer allt över en plötsligt.

Lukten av dig den där gången när jag körde i oändligheten rätt ut i skogen och kom till huset bredvid granhäcken. Huset med den blå hallen och de slipade trägolven.

Hur du älskar slipade trägolv. Så du, vackra underbara du med de isblå ögonen och det blonda blöta håret, med din bruna t-shirt med den där oförskämt vackra teckningen av tjejen på.

Hur du kramade mig som hastigast och jag fick stå på tå för att komma åt ordentligt.

Hur du hade gjort sallad och köpt alla konstiga tänkbara grönsaker som finns som stod som en hel buffé på det gamla träbordet i köket.

Hur våren kom och vi spelade fotboll i trädgården vid ladan bland äppelträden, hur du lyckades fälla mig rätt på gruset.

Hur du jämt skojade om det och sa att du upptäckte min känslighet redan då.

Hur vi rökte vattenpipa och levde våra dagar med gräset i ryggen och molnen ovanför.

Hur Lars levde med oss i vår vardag.

Hur lyckliga vi var.

Hur vatten under broarna fick oss frälsta och gjorde Lars musik till vårat stora gemensamma intresse.

Hur Roskilde blev något som jag aldrig glömmer bland lera, alkohol och majsbröd.

Hur jag älskade dig så hjärtat nästan sprack.

Hur jag fruktade den dagen döden skulle skilja oss åt, aldrig rädd för att dö-bara rädd för att lämna dig.

Hur jag viskade i mörkret att jag alltid skulle finnas med dig vad än livet bestämt för oss.

Hur vi åkte bil i timmar och bara var med varandra. Alla fina platser som är våra, som aldrig försvinner.

Hur kallt det var när vi gick omkring i snön runt stugan och slängde oss ut i backen på baksidan, rätt ner bland all skog. Hur vi värmde oss i soffan och såg hundfjällets stora backar från fönstren. Hur berusad jag blev av den där cidern vid skidlunchen mitt i backen.

Hur du lärde mig att leva och älska. Hur du blev en del av mig. Hur åren gick för fort och hur tomt det blev när du försvann.

Hur vi levde för varandra, med varandra.

Hur du fortfarande finns med mig. Hur en del av mitt hjärta alltid kommer tillhöra dig.

Hur jag alltid kommer älska dig. Sådär som du alltid kommer älska mig.

Jag vill inte äga dej

och peka ut nån väg åt dej

Jag vill inte bära dej

och springa runt och lära dej

och bara visa hur man är som mej

För jag älskar när du visar

att du vet att du har rätt

och rätar på din rygg

den är den rakaste jag sett

Jag vill inte binda dej

och styra eller hindra dej

Jag vill bara ta din hand

och kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läpppar

Jag behöver ingen lag

och inga jävla föredrag

Du är du och jag är jag

och är det så att din väg

ändå går precis intill

så kan vi bara hjälpas åt

att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej

och peka ut nån väg åt dej

Jag kan bara ta din hand

och kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

(L.Winnerbäck)

På 31 årsdagen.

Bebisen är en rockstar

Så då måste den få ha den här mycket fina bodyn när den kommer till världen!

Hon med gropen i hakan

Jag vet inte vilken dag i veckan det var men det var vinter och det var morgon. Tåget var försenat så vi kom instressandes i den rosa salen på skolan några minuter försent. Jag kan komma ihåg att jag såg ut som den där punkrockern jag verkligen var på den tiden, drog igenom rummet fram till min plats. Där bredvid satt hon på en flyttbar stol, iförd sådana där lila byxor som hade varit på modet fyra år tidiagre, med lilasvart hår och en tröja som skulle ha passat på någons mamma. Hon var min namne som ville kallas för något som lät som ett kärleksnamn, alla i klassen sa att de ju kallde mig för Jojo och så fick det för bli.
Hon var två år äldre än mig och vi fann varandra ganska fort. Det var vi som dansade tills vi stupade och det var hos henne jag sov när vi gjort det, på en madrass i vardagsrummet-livrädd för katterna. Trots att det aldrig blev mycket till sömn så var det värt det.
Det var hon och jag som pratade med skon Nisse på ett av stans inneställen, det var hon som aldrig bar bh och sällan trosor och hon som föll i skogen på sina skyhöga klackar så ledbandet tänjdes ut.
Det var hon och jag som festade i Skövde, jag som hånglade och hon som föll ner för en trapp, hon som ville följa med killarna hem och sedan gick barfota hem längs skövdes nattsvarta gator.
Det var hon som hade körkort och som backade in i en annan bil när vi stressade med jobb och sponsorer till vår modevisning.
Sista gången vi pratade med varandra var det försommar, det luktade värme och vinden var ljummen där jag stod på balkongen. Vi pratade om livet och om hur saker blev som de blev med allt. Det var då vi sa hejdå och jag viste att det var en tidsfråga innan vår vänskap var förbi.

Hon som alltid skrattade

Den där lilla lilla tjejen med det blonda håret och de smala ögonen som alltid var glad och galen.
Den lilla tjejen som festade och sen sov ruset av sig hos mig trots att jag inte festat med henne.
Hon som jag åkte moped med första gången.
Hon jag dansade med inne på pizzerian.
Hon jag lät mig bli skjutsad av på styret, hon som sedan bromsade så jag flög framåt.
Hon som alltid skrattade och som sällan blev arg.
Hon som hade två hem och många syskon.
Hon som hade hela livet framför sig.
Hon som somnade in ensam i en lägenhet.
Hon som gick bort ung och vacker.

Let's dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We don't have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders we're getting in tune
The music's played by the madman


Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever
Forever young


Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young
It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever

Till eller för Liverpoolfanet

Kärleken är ett stort fan av Liverpool tydligen och då ska såklart bebisen få ha en liten outfit med laget. Själv tycker jag det är helt okej, tro det eller ej! Bebis kommer vara jättesöt nästa sommar i den.

Tankar

Att vara gravid får en att tänka en hel massa saker, saker man tänkt tidigare och saker som dyker upp.

Har förut sagt att det nog inte blir några biologiska barn eftersom det redan finns så mycket barn i världen som far illa och som behöver ett hem och kärlek. Och jag har inte velat vara en egoistisk orsak till varför ett barn sätts till denna värld, som faktiskt är hård att leva.

De första åren som barn då man inte vet så mycket om världen är kanske fantastiska, men sen kommer skolan, tidiga mornar, läxor, vänner, mobbing och krav.

Sen kommer kärleken, jobbvalen och ev brist på jobb.

Flytta hemifrån, stadga sig, veta vad man vill göra med livet.

Klara sig.

Överleva.

Jag är en tänkare.

Blåst på något

I helgen skulle det varit sista helgen i Kärlekens lägenhet, bara han och jag där allt började. Tycker om känslan av att vara där med honom,

kommer ihåg hur allt var trots att det var för så kort tid sen.

Sen är det den där andra delen, att flytta ihop= saker man gör tillsammans. Saker man dessutom behöver göra tillsammans för att det är mysigt och nytt, man behöver alltid vänja sig vid det nya. Nu kommer det nya komma inklampade som något som jag inte har med att göra. Känns hur fel som helst. Så är det nu. Snart flyttar han in. Vi flyttar inte ihop.

Och jag som verkligen hade sett fram imot att få göra det igen, en sista gång få flytta ihop med någon. Men vissa saker kommer aldrig tillbaka och då är det minnen och känslor man får se tillbaka på. Även om det är fel minnen.

Har funderat

på en sak som barnmorskan sa när jag berättade vad jag jobbade med...

Hon sa "hur ska det gå?"

Och det lät som om jag hade valt fel yrke eller som om jag borde ha funderat på det innan jag blev gravid. Konstigt lät det iallafall, man kan ju inte säga upp sig varje gång man skaffar barn bara för att yrket inte passar då...

Man ska väl vara nöjd med att ha fast jobb? Är det inte så?

Och om jag får välja mellan detta och mitt hantverk så blir det ju detta för barnets skull.

Jag var på en föreläsning om hur ämnen i hantverksyrket påverkar dig som yrkesman och vad gällde bebisen så fanns det en hel rad av saker som absolut inte var bra. Tex fick man, precis som rökare, mycket små barn pga yttre påverkan.

Så då är jag hellre sämst på jobbet framöver.

Inskrivning

Idag var jag och kärleken på inskrivning hos barnmorskan, fick lite information om kost och vardagliga vanor. Fick även fylla i ett papper om mina alkoholvanor och svara på frågor om rökning och motion. Vad gällde kosten så fick jag rådet att äta det jag får i mig, det är inte så viktigt vad bara jag äter. Sen skulle man småäta tydligen, på det svarde kärleken

-Ja men det gör du ju hela tiden.

Vet inte riktigt vad han menade med det...hmm?

Sen skulle man tydligen ha för vana att röra på sig, bli svettig två ggr i veckan och promenera en halvtimme om dagen. Jag vill ju påstå att jag får ganska bra vardagsmotion på mitt jobb men det räknades tydligen inte.

Sen tog hon blodtryck, kollade vad jag vägde och tog lite urinprover. Allt var okej enligt henne, själv fick jag nog en mindre chock när jag såg vad vågen visade, så efter allt detta så blir det ursprungsvikten minus minst 5 kg till.

Hemska tanke.