Skön bloggläsning

hittar man här och just här tipsar hon om fina handprydnader från mitt favoritmärke. Mycket mycket fint är det. För övrigt så har hon en skön blogg helt enkelt.

Okej nu kör vi igen

Hon kom till slut! Vår älskade lilla tjej. Ja det var en tjej, precis som jag drömde de där gångerna. För aldrig drömde jag att det var en kille som gömde sig i den där gigantiska magen.
Kommer inte berätta så mycket mer om det just nu, men jag vill påstå att inget. Verkligen inget av förlossningen var som de sa på föräldragruppen. Förutom att barnet kom tillslut. Annars var allt bullshit. Helt enkelt.

Precis så känns det

Som att man är lite sämre än alla andra och man blir konstant rädd för att barnet ska dö av att vara en enda timme till i magen. För den är ju färdig och borde vara ute redan. Läsvärt.

Idag är det dagen D

eller något sådant. Idag är iaf dagen då vår S ska födas enligt ul, enligt egna beräkningar skulle S ha födits den 11. Jag tror aldrig att S kommer komma ut. Innan har jag nog varit ganska säker på att han skulle komma tidigare ändå, känns som "alla andra" får sina tidigare och nu försöker jag att inte ens tänka på det. Vet bara att jag INTE vill gå till BM på måndag igen, hon sa att hon inte trodde att jag skulle komma, jag svarade att "det gör jag nog". För jag har nog målat upp det värsta i huvudet, fjorton dagar över tiden, igångsättning som avslutas med kejsarsnitt. Typ allt jag inte vill. Här är vi positiva. Och det blir inte bättre av att folk hela tiden frågar om jag känner något och sedan avslutar med att de hoppas allt går bra. Vad fan menar man med det egentligen?! Att jag kanske är lite sämre än alla andra och inte borde klara av detta? Imorgon är en annan dag.

Ska bli lite bättre

på det där med bilder tror jag. Ska bara ta tag i det. Snart. Blir tråkigt med för mycket text.

Nu var det ett tag sen igen...

Kan vara för att mina dagar ser likadana ut mest hela tiden. Går upp vid nio snåret, förutom de dagar jag är helt slut och bara sover sover sover. Sitter och läser tidningen och äter frukost ganska länge, flyttar sedan till datorn och surfar runt på samma ställen varje dag. Så går dagen, lite småplockande, lite tv tittande och lite vilande. Och det känns helt meningslöst, dessutom pratar jag inte med någon annan än min egen mage på hela dagen typ. Måste säga att det varit guld värt de dagar som C kommit förbi och fikat innan hon åkt till jobbet eller att S ringer bara för att prata om ingenting trots att jag själv inte är så aktiv i att ta kontakt. Orkar inte helt enkelt. Hoppas att jag möter några mammalediga på typ öppnaförskolan sen, för det funkar verkligen inte att gå omkring själv hemma när alla andra jobbar hela dagarna.

Om att slås av lathet

Nu har jag varit hemma i fyra veckor. Fyra veckor som sakta sakta segat sig fram. Fyra veckor av att ligga på sofflocket. Fyra veckor av att säkerligen gå upp en hel massa i vikt. Fyra veckor av att känna sig ganska ensam. Fyra veckor med försmak på vad som komma skall. Inte roligt alls. Så försöker jag plocka lite, städa lite eller göra något som verkar nyttigt, för dåligt samvete det får jag av att bara vara. Det känns som tiden som försvinner bara gör det i meningslösheten. Listan är dessutom lång på saker jag tycker att jag borde göra. Men inte tar jag tag i det heller. Jag skulle ju tex laga mat varje dag, har inte gjort en enda måltid. Jag skulle gå en liten sväng varje dag, det har jag inte gjort. Första veckan lyckades jag göra lite små övningar varje dag, trots att det gjorde vansinnigt ont i fogarna. Men det höll i en vecka. Nu vill jag att bebisen ska komma ut så jag kan röra mig normalt igen. och kanske kanske bli en lite bättre sambo.

Om S och att inte kunna njuta

Jag har funderat ganska mycket på varför jag inte kan njuta av att vara gravid, när det känns som att ALLA andra gör det. Så är det ju säkert inte, finns säkert massor av människor som känner som jag. Om man bortser från alla krämpor, det faktum att jag känner mig som en fet kossa och att jag längtar efter mina vanliga kläder så jag kan känna mig fin iaf en liten liten stund. Bortsett från det så har jag varit och är fortfarande livrädd för att inte få träffa S. Först skulle man överleva vecka tolv, det gjorde vi. Sen skulle vi överleva vecka 17 för att få gå på RUL och se att S hade det bra därinne. S hade det bra därinne och jag tyckte att det var världens finaste bebis som låg i magen. Började våga berätta för folk om S och möttes av blandade reaktioner, men tyckte nog att det blev för mycket negativt runt det, för det är ju det man tar åt sig av och kommer ihåg. Fick en känsla av att inte vilja visa min mage, försökte dölja den ist för att vara sådär stolt som de flesta gravida är. Jag är fortfarande inte stolt över den bland människor, jag vill inte att folk ska titta eller ta på den och jag tycker att den är så stor om jag jämför med andras. Och jag tycker inte att den är fin så fort jag ska gå utanför dörren. Det är bara när jag ligger själv i soffan och S sparkar omkring som jag tycker om magen, då tycker jag inte att den är så stor och då tycker jag att den är fin och fantastisk och så längtar jag ännu mer efter S. Längtar så mycket som jag vågar.
Så kom och gick semestern, vi överlevde och mådde ganska bra. Sen började jobbet igen och jag var livrädd för att det skulle hända S någonting under de fyra veckor jag hade kvar innan havandeskapspenningen. Vi överlevde den perioden också. Nu är vi i vecka 36 och jag blir nervös så fort det gått för lång tid mellan sparkarna och jag vill bara att veckorna ska rinna iväg och att S faktskt ska komma ut hel och frisk. För det har varit ett sånt bra år och varför skulle lyckan helt plötsligt vara bestående för mig.

Det andra livet

Just gonna stand there
And watch me burn
But that's alright
Because I like
The way it hurts
Just gonna stand there
And hear me cry
But that's alright
Because I love
The way you lie
I love the way you lie
I love the way you lie



Fantastisk text och video. Svårt att förklara precis varför men när man lever i ett destruktivt förhållande så blir det på något sätt som om man behöver smärtan, man behöver känna det som gör som ondast och man älskar den smärtan för det är det som får en att veta att man fortfarande lever och känner. På något sätt så får den smärtan en effekt av att resa och när man står upp kämpar man lite lite till.

Fantastiskt bröllop

Fick jag och kärleken vara med på igår. Bruden var otroligt vacker och "välgjord" (då tänker jag främst på den klassiska hårkreationen som verkligen var gjord av ett proffs). Maten var supergod och programmet var underhållande med massor av fina tal och roliga upptåg för de nygifta. Måste vara väldigt roligt att planera för en sådan fest.
Dock råkade jag ut för min första hemska "jag har redan fött barn så jag kan säga vad som helst till dig eftersom du är gravid -person". Hatar dem, trots att jag nu bara typ träffat en och jag kommer aldrig bli en sån. Hennes man försökte berätta hur fantastiskt det var att få barn, han var till och med så rörd att han hade tårar i ögonen medans hon var tvungen att informera om sin sfinkterruptur. Vem fan gör det bland folk hon inte känner? Och vem fan gör det med en höggravid person bredvid sig? Dags att gå tillbaka till sin barnmorska kanske och få tid för samtal att bearbeta sina upplevelser så hon slipper dela dem med sig. Ett råd bara. Själv höll jag på att kräkas, alternativt få en panikattack eller börja gråta. Gamla minnen gör vissa saker till mardrömmar och det absolut värsta som kan hända är att jag inte får ha mitt (vårt) barn hos mig hela tiden den första tiden. Eller att jag blir sövd och inte vaknar, eller att barnet är borta när jag gör det. Eller att jag blir sövd och inte vet vilka som rör sig runt mig. Så nu strejkar jag igen. Bebisen blir kvar där inne för jag tänker inte utsätta mig själv för det här längre. Punkt.

Adoption

Sitter och tittar på "sexton år och gravid" på MTV och där fick man följa ett par som bestämt sig för att adoptera bort sitt barn. De hittade verkligen världens finaste föräldrar som ville ha öppen adoption för att aldrig dölja för barnet vart det kom från och för att de biologiska föräldrarna skulle få följa sitt barn via bilder osv under dess uppväxt. Den biologiska pappan var inte lika säker som den biologiska mamman på att han ville lämna bort barnet och det var riktigt jobbigt att se honom pussa sin lilla son hejdå för att han ville behålla honom. När de sedan hade en adoptionscermoni där den biologiska mamman gav sitt barn till adoptivmamman så fattade jag verkligen inte hur hon kunde göra det. Att se den där lilla skrynkliga varelsen med fjunig nacke hamna i någon annans famn för att sedan inte få krama honom igen... Fruktansvärt.
Jag har tidiagre sagt att jag skulle vilja adoptera ett barn för att det finns så många som far illa eller som inte har föräldrar. Men det kändes helt plötsligt så hemskt när man tänker bakgrunden till att barnet lämnas bort. Men det är imponerande att det finns folk som ger upp sina barn för att ge dem en bättre tillvaro. Men det är ju trots allt det barnet handlar om, man vill ge det allt före ens eget välbefinnande.
Vårt lilla hjärta jobbar hårt med sina fötter nu. Och snart snart snart ska vi få pussa på dem.

Det var ett tag sen nu

Har nog inte haft så mycket att säga trots de tusen tankarna som finns i huvudet mest hela tiden.
Graviditeten rullar på, kände mig som en fet och dålig person när jag gått upp tio kilo och var jätteduktig på att inte äta onödiga saker ett tag. Men det har tydligen inte hjälpt speciellt bra för nu är det ytterligare fem kilo påplussat och sju veckors graviditet kvar. Det verkar bli en viktökning på 20 kilo plus. Vad hände med att vara en fin gravid som bara får en mage och går upp mindre än tio kilo? Som sedan får en liten bebis? Med den här vikten och den här magen kommer det komma ut en stor klump. Och ärligt talat blir jag fan rädd varje gång jag ser den här magen i spegeln.
Så deal till nästa gång är att tappa alla dessa kilon och lite till och att träna under nästa graviditet. Punkt.

Om tiden

Idag är jag trött på att vara gravid. Trött på att vakna massor av gånger för att gå på toaletten. Trött på att känna mig ful och fet. Trött på att inte komma i några behagliga kläder. Trött på att vara trött hela tiden. Trött på att tiden går sakta när man väntar.
Jag vill ha semester nu, semester för att kunna plocka här hemma med en massa saker som behövs plockas med. Semester för att slippa gå omkring på mitt jobb och tycka att kroppen känns otymplig och för att slippa lyfta tunga saker som alla hela tiden säger att jag inte ska göra, men hur ska jag kunna undvika det när det är mitt jobb? Och varje gång någon säger så blir jag rädd för att jag har gjort något som kan skada barnet genom att arbeta med det jag gör. Men så måste jag intala mig själv att om jag skulle kunna utsätta barnet för fara så borde inte försäkringskassans riktlinjer vara att jag får gå hem 60 dagar innan beräknad nedkomst. Eller så har det något fel när det kommer ut och då kommer jag tro att det är mitt fel. Punk.
När jag kommer tillbaka från semestern ska jag bara jobba i fyra veckor, sen får jag gå hem igen och bara vänta på vår bebis. Känns skönt. För jag vill inte jobba när jag är gravid, allt är verkligen jättejobbigt mest hela tiden och det blir ännu jobbigare då jag ska tänka på jobbet hela tiden. Tror det hade varit annorlunda om jobbet inte hade varit fysiskt ansträngande.
Hur som helst. Jag vill att tiden ska gå lite fortare så vi får vår bebis snart.
Och idag. Just idag saknar jag att dricka, röka och vara på festival. Och idag saknar jag att komma i mina svarta håliga jeans och att göra sit-ups. Idag vill jag vara den jag var innan vi visste vad framtiden ville oss. Idag vill jag vara jag för ett år sen. Men imorgon så sparkar vår älskling mig i magen för att säga godmorgon, och då vill jag vara jag om ett halvår med vår fina bebis.

Ledig

Äntligen helg, men den känns kort trots att det är långhelgen. Tråkigt. Vill bara ha semester och vara lite ledig, trots att jag får vara det alldeles själv i år.
Läste nyss att kanske en av sveriges mest omskrivna/väntade bebis är född "bosse", i bloggvärlden alltså. Dock innehöll inlägget följande -komplicerad förlossning- massor av nål och tråd- födelsevikt.
Så just nu får S stanna i magen för alltid, för ut ska han inte. Punkt.

Tabu?

Det där med könet på bebisen. Känns lite som att det är tabu att säga att man tror att det är en tjej, det känns även som om alla tror att man vill ha en tjej bara för att man är tjej själv. Men helt ärligt så spelar det verkligen ingen som helst roll vad bebisen har för kön, bara h*n är frisk (klyschigt jag vet, men det är sant). Det är bara så fantastiskt att vi ska få en bebis tillsammans och att det har gått 20 hela veckor och att allt verkar gå bra. Vi kallar bebisen för han, mest för att det inte känns bra att säga den eller det och för att vi nog tror lite att det är en han. Fast ibland när h*n sparkar och ger sig till känna så får jag känslan av att det är en liten tjej som ligger där inne och väntar på att få komma till oss.

Idag har jag ägnat mig åt att rensa i stora garderoben,hemskt tråkigt men nödvändigt. Blev en hel sopsäck till myrorna, en kartong med kläder att spara och en sopsäck med vinterkläder att stoppa undan. Sen blev det dammsugning och torkning av köksluckorna (snyggt men dammigt att ha svart).

Dålig uppdatering tydligen

Men det kommer så mycket annat i vägen hela tiden. Nu har jag iaf slutat dölja att jag är gravid, fast jag själv tycker inte att det syns så mycket men folk har börjat fråga om det är så iaf och neka kan jag ju inte göra till det längre.
Idag har jag jobbat men slutade tidigt, vid halv tre så det blev lite eftermiddagsol på balkongen. Så skönt! Har även lämnat in de papper som min chef ska fylla i så jag kan söka havandeskapspenning och bett honom om lite enklare arbetsuppgifter. Min stackars bebis ska inte behöva utsättas för slit som inga andra bebisar på jobbet behövt. Grrr!! Får se vad han säger om det.

Världens sötaste bebis

har jag i min mage. Idag var vi på ultraljud och fick se vår lilla älskling. Först såg det ut som ingenting, sen fick vi se att det var en bebis och att hjärtat pickade på. Bebisen rörde mycket på sig och tyckte om att ha händerna på huvudet och att suga på tummen så vi fick två fina bilder där h*n suger på tummen och en där den lagt armarna bakom huvudet. Jättesöt! Sen svalde h*n lite och vred och vände på sig, borrade in ansiktet i moderkakan så det var svårt att se ansiktet. Men allt såg bra och normalt ut. Mycket skönt. Det jag trott varit sparkar är snarare huvudet och armarna och där rör den sig ganska mycket. Så sträckte h*n på sig som om h*n sovit. När jag smält det lite vill jag bara ha mera. Att se på alltså. Inte fler bebisar.

Lite sömn

blev det inatt, tror knappt jag sovit något alls så alldeles strax blir det lite vila. Mådde illa till och från, vaknade med kramp i vaden vid halv fem. Tror inte att jag skrek lika högt den här gången eftersom jag nu fattade vad som hände men jag lät iaf så kärleken vaknade och kunde massera bort det. Älskade älskade. Blödde näsblod när jag gick upp också, usch och fy. Drömde även en mycket läskig dröm! Först var den hur gullig som helst, jag stod i badrummet och såg mig i spegeln när bebisen sparkade och då fick jag se hur den pressade sin fot mot magen så jag ropade på kärleken för att han skulle få se och det var då drömmen förvandlades till en mardröm... Helt plötsligt så börjar man se händer som slår ut också och här handlar det inte om bebis händer utan om vuxen händer lika stora som mina och de lös rött där inne i magen. Jag fick panik och försökte hålla för magen samtidigt som jag skrek åt kärleken att han skulle få det att sluta... Och där vaknade jag tack och lov. Hemskt var det! Men om två dagar får vi se om det är en alien i magen eller bara en söt liten bebis.

Jag har fan blivit mamma

Iallafall i huvudet. Tror inte någon blev mer förvånad än jag själv. Pratade med S som firat Valborg i Uppsala;
-Någon gång måste du komma hit och titta på forssränningen. Det var nästan som festival!
- Ja nästa valborg är jag ju iallafall ledig så då kan jag ju komma.
- Ja då får du skaffa barnvakt.
Det var där jag insåg det. Jag menade ju såklart att jag och min lilla älskling skulle komma och kanske till och med Kärleken om han har tid. Det är ju en sån mamma jag kommer bli, en som tar med sin bebis nästan överallt och absolut om jag ska befinna mig utomhus en hel dag. Så är det från och med nu. Jag har förändrats. Jag är mamma också.

Om illamåendet

Snart är det vecka 17 och jag vaknar fortfarande av att jag måste spy. I massor. Klockan fem en söndagsmorgon. Och det verkar inte bättre än att jag dessutom drabbats av foglossning, vilket är en sjuk smärta. Även om det inte är foglossning så gör det fruktansvärt ont, det känns som skelettet håller på att falla sönder och jag kan knappt röra mig stundtals. Mitt i detta frågar de som vet om vår hemlis ständigt "Ska det inte bli kul? Är du inte glad? "osv. Jo jag är jätteglad över våran lilla bebis, men jag är trött och jag har ont och jag är av den sorten som har stor intigritet och vill inte dela våra tankar med alla. Och jag hoppas att det kommer ta några veckor till innan någon får för sig att fråga om detta för jag har ingen lust med att lägga på mig ett fejk smile bara för att göra folk nöjda. Jag är Miranda i sex and the city. Det bara är så.

Om du lämnade mig nu

och Dugava är bitterljuv smärta av en förlorad tid och en ödmjukhet inför livet. Känslan är doften och smaken av cigaretter, regnet mot asfalten och de gula löven. En känsla av att vara totalt förlorad i en stor värld tillsammans med ett stilla lugn och en inre ro. Att vara trasig men ändå ha styrkan att vara hel.

innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del

och innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
det är tid för några tårar än
och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
det är som jag känner när åskan går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
tills morgonen kommer

mina ögon för blöta
för att göra epilogen rättvis
jag orkar inga flera ord
inga krafter för en vacker utgång
jag lämnar inget dukat bord

men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida
jag vattnar dina växter än

jag har förlorat dagar…

Galningar

typiskt vårtecken kanske att folk kör som tjuvar eller som om de fått sitt körkort med posten. Påväg hem åkte grå och blå bil framför mig. Grå bil lägger sig i vänster körfält trots att vägen strax bär iväg åt just vänster och sen försöker han mosa in sig, med blå bil i dödavinkeln, i höger fil igen. Dock håller han då på att preja av blå bil av vägen, grå bil bromsar och kör in bakom blå bil. När det blir dubbla fält igen ger sig grå bil pånytt ut i vänster fil, dock får blå bil för sig att göra detsamma och prejar nästan av grå bil. 1-1 kanske man kan säga...? Strax därpå får en buss för sig att gena genom tre körfält och bilen framför mig får tvärnita. Jag va mest nöjd över att det inte var jag.

Absolut skitdag

Kunde knappt sova inatt, drömde massa strunt om graviditeten hela tiden och vaknade stup i kvarten. Gick upp kvart i fem och spydde. Massor. Gjorde mig iordning för jobbet och åt en kiwi. De första två timmarna på jobbet, fram till åtta var en mardröm. Mådde kräkilla hela tiden , fick yrselattacker och svettningar. Fick stanna upp mest hela tiden och vila mig, försökte även dricka lite vatten då och då. Fick i mig en apelsin på frukosten vid åtta och en halv macka. Illamåendet höll dock i sig fram till lunch. Är det såhär jag mått den senaste tiden? Fuktansvärt. Vad värre är att jag tydligen vant mig vid det och glömt det. Lyckades vila en stund efter jobbet efter att ha ätit en smörgås till. Ingen risk för att bli fet här inte. Fick för övrigt mamma byxor idag på jobbet, det var ganska kul. Jag jobbar på lager och varje dag är ett klädbytarrum öppet i femton minuter. Jag smet in så sent som det bara gick för att slippa massa annat folk där, han skulle precis stänga men vi gick tillbaka in igen. När jag frågade efter mammabyxor tittade han på mig som ett frågetecken och sa "det har vi inga" C som var med sa "Jo det ska ni ha, svarta är de" så drog han till i ett par svarta byxor (annars har vi grå) från "tjej-hyllan" och höll upp dem framför sig och mycket riktigt så var det mamma byxor med stor fin mudd på. Det kom även in en annan klädbytargubbe som hade hört vad jag sa och han påpekade att det fanns och vart de låg. Det fanns massor av nya byxor i tre oöppnade kartonger och efter att ha provat ett par som jag ansåg var för tajta att jobba i (hade lätt kunnat ha dem privat) så fick C hjälpa till att riva förpackningar där bakom och tillslut hittade de ett par nya inplastade i min storlek. Mycket skönt! Vi skrattade gott åt att det fanns sjukt stora storlekar på dessa byxor. Ska dock inte börja använda mina byxor än tror jag, då avslöjas ju min lilla hemlis.

Kramp

Nu kan jag lägga till kramp på listan över hur det tydligen är att vara gravid. Så för att summera;
Illamående och spyor fram till vecka 14 (jag vill gärna tro att spy delen är över nu så jag låtsas som det just nu).
Näsblod
Yrsel och svimmattacker
Huvudvärk och trötthet
Kramp i benet

Världens bästa frukost

fick jag igår. Kärleken hade dukat upp med vattenmelon, nätmelon, vindruvor, kiwi och färskt bröd mums! Så mycket har jag inte ätit på länge!
Fick ledigt från jobbet för att gå på mitt ultraljud också, känns skönt att inte behöva vara på jobbet varken innan eller efter. Jag är fortfarande rädd för att det är något som inte är som det ska.
Drömde om bebis inatt, det var en han och han var hur söt som helst. Han kröp omkring på golvet i köket och åt på allt han kom åt sen när man pillade ut det ur munnen på honom så hade han bara busiga ögon och skrattade.
Längtar just nu.

Ultraljud bokat

Om tre veckor ska vi få se våran bebis för första gången, vaknade imorse och tyckte att det ska bli riktigt spännande. Detta trots att jag drömt mardrömmar om ultraljudet. Drömde att det hela tiden gick folk in och ut ur rummet och jag blev skitstressad av situationen och hon som gjorde ultraljudet var tok otrevlig. Denna dröm kom sig antagligen utav att det var en mycket otrevlig kvinna som svarade i telefonen när jag bokade tiden, jag fick två tider att välja mellan och dessa låg på en tisdag eller onsdag och hon var alltmänt snäsig så på två minuter hade hon förstört hela min dag. Så med tjugo minuter kvar till att det var dags att åka till jobbet började jag stört böla och jag hade ingen lust att ta några samtal om ev ledighet i samband med ul med min chef eftersom jag kände mig allmänt labil. Skit kärring.

Helgen och barnvagnsdjungeln

Lördagen började med arbete så jag åkte hemifrån vid halv sex och kom hem halv fyra. Så var typ den lördagen över för jag var tydligen helt slutkörd och däckade på soffan efter lite mat och dusch. Vaknade en fotbollsmatch och en halv film senare enligt kärleken som passade på att ta kontroll över kanalerna. Sen bar det av till coop där vi köpte diverse plock att äta, tror kärleken fick en köttchock då han valde en tappasbricka. Jag tyckte det luktade fruktansvärt illa men kunde trots detta faktiskt äta vid samma bord som honom.
På söndagen var det strålande väder så vi begav oss iväg på en liten tur till Örebro där vi kände att vi kunde gå och klämma fritt på barnvagnar utan att riskera att springa in i folk vi känner, det är ju inte officiellt ännu! men vi vill börja i tid så vi vet vad vi vill ha. Kollar mest på vagnar med rejäla hjul och handtag, typ Emmaljunga. Vi är inte speciellt inne på någon trehjuling. Sen hade vi gärna velat ha en vagn där man kan fästa babyskyddet på barnvagnsställningen. Ska man göra detta på den ovannämnda vagnen blir det väldigt dyrt dock så vi har tänkt om på det.
Så blev det mer kläder till liten, en Beatles tröja och ett par varma uggs(kopior). Vi fick lunch i solen. Underbart.

Ledig dag

Så jag passade på att åka ner till stan en sväng för att ÄNTLIGEN införskaffa lite mammakläder. Det var verkligen en galen lättnad att få dem på sig, shit vad bekvämt det var! Fattar inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag skulle gå i mina vanliga kläder så länge som möjligt, för hur det än är och även fast jag inte är tjock så ligger det faktiskt en bebis där inne och trycker. Det bästa var att jag hittade kläder som jag faktiskt kände mig snygg i också! Det blev ett par svarta långa leggings i bomull, ett par svartgrå jeans leggins, ett par ljusa slitna jeans (med hål och allt), en leopard klänning/tunika och en svart genomskinlig blus med vita prickar. Allt detta från mamma avdelningen. På Gina tricot hittade jag en slapp t-shirt med döskallemotiv samt en långärmad slapp svartvit randig tröja med en döskalle på. Hos Gina blev det en storlek större än jag brukar köpa för att få plats med mer mage. Men så skönt att hitta snygga kläder i sin egen stil att ha fast man börjar bli tjockis. Jag är verkligen överlycklig!
Hittade lite till bebisen också. Det blev en ac/dc t-shirt, ett par leopardmönstrade strumpor och en svart munkjacka med rock motiv.
Passade på att stanna till på Ica när jag åkte hem också. Har verkligen cravings just nu....Det syntes i varukorgen. Det blidde morötter, melon, avokado, rädisor, keso, mjölk, rökt skivad kalkon, Kalles randiga och tonfiskpastej!
Har även passat på att städa lite, dammsög lägenheten och plockade lite. Orkade inte mer just nu. Kanske tar mer imorgon.

Fika med S

Träffade S på bästa matstället i stan för en liten dejt. Känns som det var längesedan nu. Vi pratade om ditten och datten men alltsom oftast så kom min graviditet på tal. Känns som att det borde vara tråkigt för någon annan att prata om...Men samtidigt så är det ju mitt liv just nu. Men hur som så kom vi in på barnkläder och jag beklagade mig lite över att allt är så gulligt, jag vill gärna ha enfärgat eller sånt som jag tycker om (läs rock, punk)... Så kom vi fram till att barnet kommer avsky leopardmönster så som 70-tals ungar hatar orange och brunt. Sen kommer h*n göra revolt och orientera eller något. Inte för att det är något fel med det men det är ju så inte jag eller kärleken. Musik musik musik. Jag älskar live musik och festivaler. Och bebisen kommer få vara med på många många sådana vill jag lova! Och innan födseln kommer den få lyssna till både rockfestival, Le Marc och Winnerbäck!

Jag har funnit något inom mig just nu

i detta nuet är jag den jag en gång var. Jag är djup och filosofisk och den där underbara sköna känslan bara sköljer över mig och jag finner lugn. Lars sjunger i mina öron och jag finner lyckan i det förgångna och de lyckliga tårarna tittar fram. Allt är kärlek och jag kan springa på rosa moln och jag kommer ihåg, just nu, just idag vem jag är.

Trött

på mycket, men mest på hurtbullar som tycker att det är så fantastiskt att vara gravida. Ja självklart inte på just den punkten, det är ju jätteroligt för dem att de känner så men sen kommer det gärna en liten irrierande mening efter det där om hur de inte kan förstå hur andra kan klaga och hur jobbiga vissa gravida är. Jag är säkert en skitjobbig gravid med hormoner som åker bergochdalbana, en mage som värker stup i kvarten tillsammans med svanskotan och oförmågan att behålla det jag äter. Prova att börja morgonen halv fem med att spy, för att sedan må illa fram till lunch och förhoppningsvis klara det utan att spy, komma hem och slänga sig över toastolen vid tre för att sedan vara så utmattad att man inte kan göra annat än att sova fram till ca sex, äta lite och sen gå och sova igen. Roligt liv.
Min S sa iallafall i förra veckan att jag för första gången på länge lät pigg. Hoppas det går mot ljusare tider med det här nu. Jag är trots allt i vecka 13 och har lärt mig hur man ska kräkas på mest effektiva sätt för att inte plåga sig själv i onödan.
För övrigt så påpekar folk att jag har gått ner i vikt...Hihi de skulle bara veta vad som komma skall.

Om magen

Så har det gått tolv hela veckor. Den "värsta" missfallsperioden är över och faktiskt så känns inte ens kramperna i magen lika ofta längre. Skönt. Illamåendet håller i sig dock. Tror inte det kommer försvinna. MEN jag är på bättre humör. Det går framåt. Mina vanliga kläder sitter fortfarande inte bra över magen. Hemskt obehagligt när inte ens tajtsen passar. MÅSTE köpa nya byxor snarast. För visst har magen fått sig en liten buktning, men det är det nog bara jag som ser, för jag vet att den inte varit där innan.

Andra besöket hos bm

Gick bra det med, trots att hon tömde mig på blod. Hon tog inte bara ett rör utan FLERA! Kärleken hade bestämt sig för att det var viktigt att han var med han också så han tittade och jag hörde hur blodet sipprade. ÄCKLIGT! Så pratade hon om ultraljudet som vi ska boka tid till om ca 7 veckor. Helt sjukt att vi faktiskt ska få se att det ligger någon i magen! Jag sa att illamående hade blivit bättre, men tydligen så kommer det tillbaka så fort jag säger det högt så nu har det spytts igen vid flera tillfällen. Jag ser det som ett tecken på att liten faktiskt finns kvar där inne. Måste tillägga att jag tycker att de här proverna lika gärna kunnat tas för två veckor sen då jag var där... Men men nu är det äntligen fredag och snart helg!

Och om man tänker dåtid?

och lyssnar på Lars så sköljer allt över en plötsligt.

Lukten av dig den där gången när jag körde i oändligheten rätt ut i skogen och kom till huset bredvid granhäcken. Huset med den blå hallen och de slipade trägolven.

Hur du älskar slipade trägolv. Så du, vackra underbara du med de isblå ögonen och det blonda blöta håret, med din bruna t-shirt med den där oförskämt vackra teckningen av tjejen på.

Hur du kramade mig som hastigast och jag fick stå på tå för att komma åt ordentligt.

Hur du hade gjort sallad och köpt alla konstiga tänkbara grönsaker som finns som stod som en hel buffé på det gamla träbordet i köket.

Hur våren kom och vi spelade fotboll i trädgården vid ladan bland äppelträden, hur du lyckades fälla mig rätt på gruset.

Hur du jämt skojade om det och sa att du upptäckte min känslighet redan då.

Hur vi rökte vattenpipa och levde våra dagar med gräset i ryggen och molnen ovanför.

Hur Lars levde med oss i vår vardag.

Hur lyckliga vi var.

Hur vatten under broarna fick oss frälsta och gjorde Lars musik till vårat stora gemensamma intresse.

Hur Roskilde blev något som jag aldrig glömmer bland lera, alkohol och majsbröd.

Hur jag älskade dig så hjärtat nästan sprack.

Hur jag fruktade den dagen döden skulle skilja oss åt, aldrig rädd för att dö-bara rädd för att lämna dig.

Hur jag viskade i mörkret att jag alltid skulle finnas med dig vad än livet bestämt för oss.

Hur vi åkte bil i timmar och bara var med varandra. Alla fina platser som är våra, som aldrig försvinner.

Hur kallt det var när vi gick omkring i snön runt stugan och slängde oss ut i backen på baksidan, rätt ner bland all skog. Hur vi värmde oss i soffan och såg hundfjällets stora backar från fönstren. Hur berusad jag blev av den där cidern vid skidlunchen mitt i backen.

Hur du lärde mig att leva och älska. Hur du blev en del av mig. Hur åren gick för fort och hur tomt det blev när du försvann.

Hur vi levde för varandra, med varandra.

Hur du fortfarande finns med mig. Hur en del av mitt hjärta alltid kommer tillhöra dig.

Hur jag alltid kommer älska dig. Sådär som du alltid kommer älska mig.

Jag vill inte äga dej

och peka ut nån väg åt dej

Jag vill inte bära dej

och springa runt och lära dej

och bara visa hur man är som mej

För jag älskar när du visar

att du vet att du har rätt

och rätar på din rygg

den är den rakaste jag sett

Jag vill inte binda dej

och styra eller hindra dej

Jag vill bara ta din hand

och kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läpppar

Jag behöver ingen lag

och inga jävla föredrag

Du är du och jag är jag

och är det så att din väg

ändå går precis intill

så kan vi bara hjälpas åt

att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej

och peka ut nån väg åt dej

Jag kan bara ta din hand

och kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

Kyssa dina röda läppar

(L.Winnerbäck)

På 31 årsdagen.

Bebisen är en rockstar

Så då måste den få ha den här mycket fina bodyn när den kommer till världen!

Hon med gropen i hakan

Jag vet inte vilken dag i veckan det var men det var vinter och det var morgon. Tåget var försenat så vi kom instressandes i den rosa salen på skolan några minuter försent. Jag kan komma ihåg att jag såg ut som den där punkrockern jag verkligen var på den tiden, drog igenom rummet fram till min plats. Där bredvid satt hon på en flyttbar stol, iförd sådana där lila byxor som hade varit på modet fyra år tidiagre, med lilasvart hår och en tröja som skulle ha passat på någons mamma. Hon var min namne som ville kallas för något som lät som ett kärleksnamn, alla i klassen sa att de ju kallde mig för Jojo och så fick det för bli.
Hon var två år äldre än mig och vi fann varandra ganska fort. Det var vi som dansade tills vi stupade och det var hos henne jag sov när vi gjort det, på en madrass i vardagsrummet-livrädd för katterna. Trots att det aldrig blev mycket till sömn så var det värt det.
Det var hon och jag som pratade med skon Nisse på ett av stans inneställen, det var hon som aldrig bar bh och sällan trosor och hon som föll i skogen på sina skyhöga klackar så ledbandet tänjdes ut.
Det var hon och jag som festade i Skövde, jag som hånglade och hon som föll ner för en trapp, hon som ville följa med killarna hem och sedan gick barfota hem längs skövdes nattsvarta gator.
Det var hon som hade körkort och som backade in i en annan bil när vi stressade med jobb och sponsorer till vår modevisning.
Sista gången vi pratade med varandra var det försommar, det luktade värme och vinden var ljummen där jag stod på balkongen. Vi pratade om livet och om hur saker blev som de blev med allt. Det var då vi sa hejdå och jag viste att det var en tidsfråga innan vår vänskap var förbi.

Hon som alltid skrattade

Den där lilla lilla tjejen med det blonda håret och de smala ögonen som alltid var glad och galen.
Den lilla tjejen som festade och sen sov ruset av sig hos mig trots att jag inte festat med henne.
Hon som jag åkte moped med första gången.
Hon jag dansade med inne på pizzerian.
Hon jag lät mig bli skjutsad av på styret, hon som sedan bromsade så jag flög framåt.
Hon som alltid skrattade och som sällan blev arg.
Hon som hade två hem och många syskon.
Hon som hade hela livet framför sig.
Hon som somnade in ensam i en lägenhet.
Hon som gick bort ung och vacker.

Let's dance in style, lets dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever
We don't have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders we're getting in tune
The music's played by the madman


Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever
Forever young


Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young
It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true

Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever forever forever
Forever young, i want to be forever young
Do you really want to live forever, forever forever
Forever young, i want to be forever

Till eller för Liverpoolfanet

Kärleken är ett stort fan av Liverpool tydligen och då ska såklart bebisen få ha en liten outfit med laget. Själv tycker jag det är helt okej, tro det eller ej! Bebis kommer vara jättesöt nästa sommar i den.

Tankar

Att vara gravid får en att tänka en hel massa saker, saker man tänkt tidigare och saker som dyker upp.

Har förut sagt att det nog inte blir några biologiska barn eftersom det redan finns så mycket barn i världen som far illa och som behöver ett hem och kärlek. Och jag har inte velat vara en egoistisk orsak till varför ett barn sätts till denna värld, som faktiskt är hård att leva.

De första åren som barn då man inte vet så mycket om världen är kanske fantastiska, men sen kommer skolan, tidiga mornar, läxor, vänner, mobbing och krav.

Sen kommer kärleken, jobbvalen och ev brist på jobb.

Flytta hemifrån, stadga sig, veta vad man vill göra med livet.

Klara sig.

Överleva.

Jag är en tänkare.

Blåst på något

I helgen skulle det varit sista helgen i Kärlekens lägenhet, bara han och jag där allt började. Tycker om känslan av att vara där med honom,

kommer ihåg hur allt var trots att det var för så kort tid sen.

Sen är det den där andra delen, att flytta ihop= saker man gör tillsammans. Saker man dessutom behöver göra tillsammans för att det är mysigt och nytt, man behöver alltid vänja sig vid det nya. Nu kommer det nya komma inklampade som något som jag inte har med att göra. Känns hur fel som helst. Så är det nu. Snart flyttar han in. Vi flyttar inte ihop.

Och jag som verkligen hade sett fram imot att få göra det igen, en sista gång få flytta ihop med någon. Men vissa saker kommer aldrig tillbaka och då är det minnen och känslor man får se tillbaka på. Även om det är fel minnen.

Har funderat

på en sak som barnmorskan sa när jag berättade vad jag jobbade med...

Hon sa "hur ska det gå?"

Och det lät som om jag hade valt fel yrke eller som om jag borde ha funderat på det innan jag blev gravid. Konstigt lät det iallafall, man kan ju inte säga upp sig varje gång man skaffar barn bara för att yrket inte passar då...

Man ska väl vara nöjd med att ha fast jobb? Är det inte så?

Och om jag får välja mellan detta och mitt hantverk så blir det ju detta för barnets skull.

Jag var på en föreläsning om hur ämnen i hantverksyrket påverkar dig som yrkesman och vad gällde bebisen så fanns det en hel rad av saker som absolut inte var bra. Tex fick man, precis som rökare, mycket små barn pga yttre påverkan.

Så då är jag hellre sämst på jobbet framöver.

Inskrivning

Idag var jag och kärleken på inskrivning hos barnmorskan, fick lite information om kost och vardagliga vanor. Fick även fylla i ett papper om mina alkoholvanor och svara på frågor om rökning och motion. Vad gällde kosten så fick jag rådet att äta det jag får i mig, det är inte så viktigt vad bara jag äter. Sen skulle man småäta tydligen, på det svarde kärleken

-Ja men det gör du ju hela tiden.

Vet inte riktigt vad han menade med det...hmm?

Sen skulle man tydligen ha för vana att röra på sig, bli svettig två ggr i veckan och promenera en halvtimme om dagen. Jag vill ju påstå att jag får ganska bra vardagsmotion på mitt jobb men det räknades tydligen inte.

Sen tog hon blodtryck, kollade vad jag vägde och tog lite urinprover. Allt var okej enligt henne, själv fick jag nog en mindre chock när jag såg vad vågen visade, så efter allt detta så blir det ursprungsvikten minus minst 5 kg till.

Hemska tanke.

Grease

Åkte till Stockholm för att se på Greace på Göta Lejon. Helt okej musikal, de är bra på att dansa och sjunga, skådespelet därimot är lite sämre.

Det lustiga var också att de hade gjort svendka översättningar på allt så en låt handlade om att olla....Det var många barn där och tittade och jag tror inte det var så givande för dem.

Jag klarade hela föreställningen utan att kräkas så jag var glad för det.

Väglaget hem var inte jätteroligt dock, det hade tydligen snöat lite till medans vi var på teatern och vi hamnade bakom två plogbilar så det gick inte speciellt fort hem. Dessutom var inte jag speciellt rolig då illamåendet satte in igen och det var riktigt skönt att springa upp i lägenheten och slänga sig över toalettstolen.

Ett år äldre

Så var det, grattis till mig som fick nå denna ålder.

Har nog varje krämpa som finns just nu...

...förutom illamående . Man måste få klaga lite så nu gör jag det....

• TRÖTT. Galet trött hela hela tiden fast jag sover ganska mycket.
• HUMÖRSVÄNGNINGAR. Jätte glad ena stunden, sur och arg nästa för att sist men inte minst vara gråtig.
• KISSNÖDIG. Antingen har blåsan krympt eller så ligger den i kläm...
• GAS i magen...Haha
• TVIVEL OCH NOJJOR gör sig också påminda.

Men hur det än är så längtar jag faktiskt redan efter våran bebis trots att jag har varit jätteledsen hela dagen och allt har känts botten. Men jag har läst på och det är tydligen inget konstigt något av det.

MAN SKA INTE GÅ PÅ MYTEN OM ATT ALLT ÄR SKÖNT OCH ROSENRÖTT UNDER GRAVIDITETEN.

Fika med Bästa S

På vårat stamhak idag. Det var så roligt och mysigt att få träffa henne och skratta lite igen. Ingen får mig att skratta som hon får. Trots att jag höll på att bröja gråta flera gånger då vi snackade om gamla minnen och så vidare. Känslig som få just nu. Älskade älskade vän. Samtidigt som jag tänkte det så sa hon det;

-Tänk om någon hade sagt för ett år sen när vi satt här att om ett år så kommer du vara gravid med en kille som hon raggade upp på peace and love festivalen, då hade vi ju skrattat!

Ja det hade vi sannerligen gjort.

Det är en evighet sen i huvudet och minnet när vi satt där för ett år sen och att livet kan bli fantastiskt trots allt är jag levande bevis på.

Bring down water

Bring down hell

Bring no tomorrow

I´m already somewhere else

I guess I got saved by the bell

(Backyard babies)

Vi har redan

Köpt en säng till den lilla. Bäst att passa på när Ikea hade barnveckor och den var nästan 300 kr billigare än vanligt. Blev lite småsugen på den röda varianten också, men vitt blir finast!

Finns någon som vill komma till oss...

Någon har bråttom att komma till oss så om allt går som det ska så blir två tre i oktober, beräknad fyra dagar innan min brors födelsedag.

Åsikterna kommer vara många om att det går fort, men det enda som spelar roll är att vi känner att det är rätt. Som det ska vara.

Sköna lördag

Vaknade redan klockan 06.30 och var hungrig. Tog mig en tallrik fil och satte mig i sängen, läste tidningen och tittade på film. Ensam hemma så då kan man ta sig lite friheter....

Somnade om och vaknade runt 10,30 igen. Gick upp och duschade, åt lite mer frukost i form av knäckebröd som verkar vara det enda jag kan äta just nu. Tittade lite på tv och gav mig ner på stan. Hade en plan på att köpa med mig mat från ny matsedel, men de hade slut på den goda peston så då fick det vara. Kanske blir pizza istället!

Stannade på Hemköp på vägen hem, massa mjölk, apelsiner och lite godis blev det. Och en ny ost, den förra smakar inte bra.

Nu väntar jag på Kärleken som ska komma hem från Värmland så ska vi mysa lite i soffan innan jag ska vara fylleskjuts åt C och E.

Fredag kväll vilken härlig kväll....

Äntligen långhelg! Har bara en var fjärde vecka så det är verkligen skönt när den kommer.

Passade på att åka och simma efter jobbet, va ganska mycket folk i hallen och jag kände mig ganska vilsen då det var typ tre år sedan jag var där senast. Men det gick bra och jag hittade ner i vattnet. Men shiit vad otränad jag är! Musklerna värker fint nu.

Sedan åkte jag hem, stannade till på coop och köpte avocado och keso. Och årets första semla! Väl hemma blev det gott kaffe och fredagsmys med mig själv framför tv:n.

Lovely.

Driver.

Nu driver jag.

Du tappar tråden.

Hårt festande

Blev det igår. Vi dansade på månen tills vi var helt slut.

Gick sedan till Subway och åt nattmacka, bara för att det var så lång kö inne på Mc donald´s. Det senare är godare.

Tog taxi hem och pratade på tills klockan närmade sig fyra, då slog vi igen våra ögon och sov fram till tio. Åt frukost och sen var det dags för S att åka för den här gången.

Alltid lika tråkigt att inte veta när vi ses igen. Det är tur att telefonen finns och vi är mästare på att skriva sms noveller!

Samma tanke

Träffade min bästa S idag. Vi lagade mat och drack (alldeles för mycket). Tittade på Håkan Hellströms dvd konsert från sommarens Peace and love festival. Pratade minnen och kom in på min kärlek.

-Tänk att ni hittade varandra där.

-Ja...

-Och du sa att du inte var intresserad.

-Mmm

-Tänk om jag inte hade känt mig spontan och skålat med en främling....då hade ni inte träffats. Vi var ju påväg tillbaka till tältet.

(Jag ler vid minnet och S fortsätter)

-Sen sa du ju att du inte var intresserad och det va ju inte jag heller så vi hade ju inte tänkt höra av oss till honom igen. Men sen dök han upp på den där spelningen med Lars....Tänk om han inte hade gjort det, då hade ni ju inte setts igen.

-Nej det hade vi nog inte. Dessutom tappade vi ju bort honom första kvällen också innan ni bytt nr.

-Ja just ja.... Slumpen. Eller ödet.

Det var ödet. Livet är förutbestämt.

Man väljer bara vilka vägar man tar, men vad som väntar bakom det krönet är också menat.

Fin

I en evighet levde jag som om du inte fanns

I alla drömmar var du ändå nära så underbart nära

Och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans

Varenda gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig

För jag trodde att du fanns och väntade mig

Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött

För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig

Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden jag såg den

Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig

Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig

För jag trodde att du fanns och väntade mig

Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött

För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart

Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna

Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart

Det skingras, och tillsammans ser vi ljuset, som stiger med solens fart

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig

För jag trodde att du fanns och väntade mig

Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött

För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig

För jag trodde att du fanns och väntade mig

Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött

För att möta den vackraste människa jag någonsin mött

Dag tre i Prag

Vaknade lika tidigt igen för att gå ner till frukosten. Denna dag bjöds det inte på något bättre, provade filen därimot och den var god-med mycket müsli i. Dagen till ära fanns även en stor munk med vad som såg ut att vara choklad i-tyvärr så var det inte vad ögat såg utan någon alldeles jätte vidrig frukt!

Började vandra i snön igen för att hitta till en kyrka som hade en mumifierad arm i sig från en tjuv. Vi hittade dit och hittade den-äckligt. Men det var därimot den i särklass vackraste kyrkan jag sett.

Man blir verkligen mållös av dessa hantverk som finns över hela Prag.

Vi gick vidare mot den judiska kyrkogården, som tyvärr visade sig vara stängd på lördagar så vi fick se den utifrån. Makabert men vackert.

Gick ner till Vltava och fotade lite mot Pragborgen innan vi gick vidare, tog en kaffe igen och såg klockspelet på dagen.

Sedan gick vi på tortyrmuseum, mycket mer intressant än det förra museet.

Gick tillbaka till hotellet, köpte mackor på vägen och åt dem på hotellrummet-vilade lite och kollade på Idol. Lika underhållande och pinsamt som på svenska.

Gick sedan ut igen mot kvällen och gick åt det andra hållet, såg de dansande husen och gick längst flodkanten och såg mycket vackra ting. Gick upp till den gigantiska goth liknande kyrkan vid pragborgen och såg den lysas upp i mörkret.

Tittade ut över takåsarna och det såg ut som i en saga.

Vår saga.

Gick ner för en lång trapp längs med muren, allt var vitt av snön och man hörde inga andra ljud än en musiker som stod och spelade gitarr och munspel där i skydd av allt tegel.

Magiskt.

Vi gick tillbaka till andra sidan igen och åt på en uteservering-mitt i vintern! Men vi värmdes av infravärme så det var ganska skönt,men vi blev inte långvariga ändå.

Gick omkring lite till och sedan tog vi en fika på coffee heaven-gott gott.

Sen blev det kväller och vi köpte med lite alkohol och chips till hotellet, där vi sedan somnade gott.

Ta vara på dagen

Vaknade tidigt och begav oss till frukostmatsalen.

Det serverades torrt bröd men en mycket färsk munk som jag glatt tröck i mig.

Sedan drog vi på oss kläderna, jag hade turligt nog linne,t-shirt, underställ, jeans, tjocktröja, termobyxor, lång täckjacka, halsduk, mössa, vantar och varma uggs med mig. För satan vad det var kallt ute!

Vi promenerade till Karlsbron, som tyvärr höll på att renoveras på ena sidan men var vacker ändå. Sedan begav vi oss uppför en jättelång backe till Prag borgen där vi gick runt en stund och tittade på de vackra byggnaderna och utsikten från muren.

Gick vidare bort från turiststråket en stund och hamnade i en mycket smal gränd. Medeltidskänsla.

Fortsatte sedan att gå uppför en ännu högre backe för att komma till utkikstornet, klättrade uppför tornet och när det bara var en liten bit kvar så lurade kärleken mig och sa att vi hade hälften kavr. Då ville jag vända. Svindeln hade verkligen sättit in och jag viste inte om jag skulle skratta eller gråta när hela tornet rörde sig i vinden.

Men utsikten var vacker!

Gick ner för berget och såg linbanan som gick uppför den, gick ner till ö delen som bildades vid Pragbron och tittade på John Lennon wall och även på ett vattenhjul där tydligen många förlovar sig och sätter ett hänglås med sina namn på. Förstår det för det var en vacker plats.

Åt på Mc donald´s och gick sedan tillbaka över Karlsbron för att besöka sexmuseum. Inte mycket att se vill jag lova. Fast lite intressant med sexleksaker från förr.

Tog en kaffe och väntade på att det speciella klockspelet på stadens torg skulle sätta igång. Det var ett skelett som ringde i en klocka för att locka fram döden, eller något sådant, sen kom Jesus (?) och stoppade den. Och när det var över applåderade alla som stod och tittade.

Vi gick tillbaka till hotellet och vilade en stund och gick sedan ut igen. Vandrade runt lite innan vi satte oss på en pizzeria och åt.

Nämde jag förresten att vårat hotellrum har en glasvägg in till duschen så om man ligger i sängen kan man titta på den som duschar eller sitter på toa...

Intressant arkitektur.

Prag

Så åkte vi på vår första mini semester.

Jag och kärleken.

Planet skulle gå vid kvart över fyra så vi tog bilen till Arlanda i god tid pga all snö som kommit. Vi hittade fram, lyckades parkera och ta bussen till terminalen. Åt lite Mcdonald´s, Big mac utan kött med extra sallad och checkade sedan in. Vi köpte lite choklad och cola som vi åt i väntan på avgång och kom sedan iväg i tid.

På planet serverades det macka och kaffe, mackan hade kyckling i sig och mannen som satt bredvid kärleken såg på med avsmak när kärleken droh bort allt som fanns på den-kvar blev god philadelphiaost mmmums.

Landade i Tjeckien då dagen blivit kväll och vi frågade bussinfon hur vi skulle ta oss till centrum, fick en karta och information om var vi skulle kliva på bussen. Så gjorde vi, frågade föraren om det var bussen till cityterminalen och han svarade ja.

Väl på bussen tycker vi att vi åker helt galet, kändes som om vi var i någon förort och bussen stannade hela tiden och folk klev av och på hela tiden och inga busshållsplatser stämde med namnen på karta.

I vanliga fall hade jag nog lätt blivit stressad och till och med smått panikslagen och jag vet inte om jag har blivit äldre eller om det är min kärleks närvaro som inger ett lugn som säger att allt kommer ordna sig så länge vi är tillsammans.

Nåväl tillslut stannar bussen och vi blir avslängda av föraren-seriöst. Och där var vi plötsligt mitt ute i ingenstans men vid en tunnelbanestation. '

Min kärlek tycker att vi ska ta tunnelbanan och efter att ha rotat fram mynt till de billigaste biljetterna i automaterna, 20 minuter gällde de, så hoppade vi på tunnelbanan. Vi höll hårt i kartan och läste noga vad alla hållplatser hette. Och så tar det stopp. Folk började gå av tåget och vi fattar ingenting av vad de säger i högtalarna men vi sitter kvar. Och tillslut åker tåget vidare och vi hoppar av vid våran hållplats.

Tar kanske världens längsta rulltrapp upp ur jorden och kommer upp i ett hörn av en park. Ser en kyrka i andra änden. Fram med kartan. Och lycka är det att mitt orienteringsinne faktiskt finns när jag vill och vi inser att vi är ca 5 minuters promenad från hotellet.

Slutet gott-allting gott.