Om att slås av lathet

Nu har jag varit hemma i fyra veckor. Fyra veckor som sakta sakta segat sig fram. Fyra veckor av att ligga på sofflocket. Fyra veckor av att säkerligen gå upp en hel massa i vikt. Fyra veckor av att känna sig ganska ensam. Fyra veckor med försmak på vad som komma skall. Inte roligt alls. Så försöker jag plocka lite, städa lite eller göra något som verkar nyttigt, för dåligt samvete det får jag av att bara vara. Det känns som tiden som försvinner bara gör det i meningslösheten. Listan är dessutom lång på saker jag tycker att jag borde göra. Men inte tar jag tag i det heller. Jag skulle ju tex laga mat varje dag, har inte gjort en enda måltid. Jag skulle gå en liten sväng varje dag, det har jag inte gjort. Första veckan lyckades jag göra lite små övningar varje dag, trots att det gjorde vansinnigt ont i fogarna. Men det höll i en vecka. Nu vill jag att bebisen ska komma ut så jag kan röra mig normalt igen. och kanske kanske bli en lite bättre sambo.